Känner ni igen er?
Fredag morgon. Tittar ut genom fönstret och känner tvånget av att gå ut och gå. Sen vänder jag blicken till termometern och känner de 19 minusgraderna ila genom kroppen av blotta tanken på att gå ut utanför ytterdörren. Så troligtvis lär det här bli ytterligare en dag med de "jag kan ju träna dubbelt imorgon" tankar som i ett desperat försök ska lindra ångesten. Men innerst inne vet man att samma tankar kommer dyka upp under morgondagen och dagen efter den.
Därför säger jag istället att jag ger mig själv ett fri-kort från motion idag. Smart Milla! (Som om jag tror att det verkligen ska hjälpa?) Nej. Det vet jag att det inte gör. Men jag försöker iallafall intala mig själv att fortsätta ha gott samvete trots avsaknaden av motionen.
Jag ska verkligen ta tag i träningen!.. Bara.. inte idag..
